Zinkensdamms tunnelbanestation
Lyckliga dagar vid Zinkensdamm – “ZINKENSDAMMVARIATIONER”
De lyckliga dagarna har varit lätträknade för Stockholms tunnelbaneresenärer på senare tid. Ombyggnadsarbeten med ideliga förseningar, indragna turer och annat trassel har förhöjt “surhetsfaktorn”. Men den som reser med röda linjen och passerar stationen Zinkensdamm kan nu “stressa ner” och njuta av lysande väggkonst i väntan på tågen.
Här har den i Sverige bosatte, tanzaniske konstnären Charles Njau skapat nytt liv. Hans färgtryck – en serie i sex delar med 32 bilder – beskrivs av konstforskaren Charlotte Bydler som just “lyckliga dagar”. Lika lång, skriver hon, som berättelsen om världens skapelse.
Som vävnader
Vi åker dit, traskar längs perrongen, betraktar väggarna, fotograferar. Andra väntande resenärer betraktar oss lite frågande. Vad är nu detta? Som ekrar i hjulen under tågvagnen, vägmärken för tågkorsningar eller tunnelbanans T,” läser vi pressinformationen från Stockholms lokaltrfik. “Som ett pussel…” Mjaa, njae. Pussel kanske, men mera som vävnader, tänker jag. Nästan som allmogestil med klassiska “pilmönster”. Fägerna lyser som alltid hos Charles Njau. Varmast och lugnast de gröna och bruna, gladast de orange och gula. Mönstren väcker allehanda funderingar. Är det nu ekrar och vägmärken? Pussel eller vävnader? Charles Njau är det i alla fall – utan tvekan.
Tågkorsning? Ekrar? Njae – men Njau!
Anita Strömberg, Katarina Beck-Friis 1999
