Mina barns namn
av Filipo Njau, Marangu, Kilimanjaro, Tanzania
Direktöversättning från tyska till svenska:
Bo Lundberg & Margareta Lignell, 2005
Jag, Filipo Njau, föddes år 1890. Med min fru, Maria Matilja, som jag gifte mig med den 17 september 1917, fick jag 10 barn av Gud. En dotter gick hädan; men sex söner och tre döttrar är i livet. Hittills har jag 32 barnbarn. Emellertid skall jag berätta för er om namnen som mina barn fått, och redan det är i sig en liten levnadsberättelse om mig och min fru.
Det första barnet, som vi fick, var en dotter. Hennes namn VEDAELA betyder “vänta på Gud”. När barnet föddes var det krigstid, Första Världskriget och det fanns inget att äta. Då sade Filippo Njau till sin fru: “VEDAELA”, detta namn skall senare någon gång hjälpa min dotter, men oss skall det emellertid trösta redan nu; vi skall vänta på Gud, vi skall hoppas på honom”. Så förtäljer namnet om vårt hopp, vår tro på Gud, och alltid då jag ropade på min dotter med hennes namn, sa jag till henne: “Vänta på Gud, var inte rädd!” Och hittills har hennes namn också alltid hjälpt henne.
Det andra barnet var en gosse. Han fick namnet AINAINYI, som på chagga-språket betyder “Gud är med dig” (Gott ist mit dir). Och Gud var vid den tiden med mig. Vi hade satt sötpotatis och kunde sälja den bra. Så fick vi pengar för att köpa mat och kläder och snart sa folk: “Å, Filipo Njau har mycket pengar.” Vid den här tiden var jag församlingsföreståndare, men för det fick jag inget betalt. En dag blev pojken mycket sjuk och alla kvinnor lämnade gråtande rummet, bara jag, Filipo, blev kvar. Jag uttalade barnets namn högt; “Gud är med dig”, sedan tog jag en banan och lade en bit därav i barnets mun. Barnet åt och började le och blev åter friskt. Alltid när han därefter hade något bekymmer, sade fadern till honom: “Kom ihåg ditt namn: Gud är med dig”. Och Gud var med honom och som vuxen blev han framgångsrik och många människor lyssnade på hans röst.
Det tredje barnet, en gosse, var KAUWEDI. Hans namn betyder “Bli kvar hos Gud med hopp”. Vid denna tid gick det inte så bra för oss och jag ville med det namnet förmana min fru och mig själv. Senare blev barnet huvudlärare vid Commercial College K.N.C.U. i Moshi.
Flickan LUIKESA har lämnat oss (ist heimgegangen). Hennes namn betyder “Vi finns i glädjen” (Wir sind in Freude) för vid den tiden kom amerikanerna från missionen och hjälpte oss. De gav lärarna lite pengar, 6 shilling i månaden. Men barnet som föddes vid denna tid, tog Gud till sig. Efter ett år och sex månader dog det.
Nästa barn åter en dotter hette LUINDEMY. Det betyder “Vi är i Guds sköte”. Vi arbetade då vid den amerikanska missionen och tänkte: Nu är vi i Guds sköte. Och så valde vi detta namn till vårt barn, för vi tänkte “var inte rädd nu, du är i Guds sköte”. Denna dotter är gift och har två barn. Men hennes man dricker. Han har slagit vår dotter och försökt strypa henne. Filipo Njau ville få mannen inför rätta och åtala honom. Men hans dotter sade: “Nej min far, jag är i Guds sköte och inget kan någonsin skada mig. Så var inte rädd, min far. Jag har redan förlåtit min man.” Såsom en man uttalade hon sålunda dessa ord och jag tackade Gud, men jag visade inte hur innerligt jag i mitt hjärta gladdes åt denna dotter.
Nästa barn var åter en pojke. Hans namn SIARUKA betyder “Glädje är uppståndelse”. Barnet föddes tidigt på påskdagen just då klockorna ringde och solen steg upp. Senare blev denne son först Medical Assistent och sedan District Officer. Då han bytte yrke sade han: “Här kan jag göra ännu mer för människorna. Jag kan se var det fattas något och skicka dit hjälp”. För denne son är det bara viktigt att han kan hjälpa människorna. Han har barmhärtighet i hjärtat. Han kan lämna allt bakom sig och gå och plöja åkern. I dag har han fem barn.
ELIAWONYI är en son. På tyska betyder det “Gud ser”. Vid den här tiden, då detta barn föddes, hade vi varit på lärarseminariet. Folket trodde dock att jag arbetade för tyskarna. De tänkte: “Denne man talar gärna om Tyskland och det tyska folket. Tyskar har länge arbetat tillsammans med honom”. Jag sade dock till min fru: “Gud ser hur vi arbetar. Folket kan inte se in i våra hjärtan. Bara Gud kan det.” Och så gav jag detta namn “Gud ser” till mitt barn. Denne son blev först lärare i en folkskola (Mittelschule), sedan bytte han yrke till polis eftersom han fick ett bra erbjudande. Han är gift, men har ännu inga barn och jag sa till hans fru: “Gud ser. Han vet orsaken till varför det har hänt och han vet vad han ska göra för er. Var inte rädd! Gnäll inte på Gud!”
REKYA-ELIOMO är åter en son. Hans namn betyder “Ge ditt liv åt Gud”. Gud skall leda allt i ditt liv, men du måste också ge ditt liv åt Gud. Och det har visat sig hos detta barn att om någon lägger hela sitt liv i Guds hand, så ska han få allt som honom tillkommer: Och Elimu har helt och hållet i sitt arbete lagt ner sin kropp och själ åt Gud.
HAMBASIA var en dotter. Hennes namn betyder “Förkunna glädjen”. Och hon gjorde det verkligen med detsamma, antingen hemma, i skolan eller som lärarinna på högstadiet (Oberschule). Senare fick hon ett stipendium för en kurs i Domestic Science i Tyskland. Och genast var detta barn än befann sig, skickade man ett tack till hennes far eftersom hon spred glädje över allt. Och för hennes gamle far är det helt och hållet ett under vad Gud har gjort honom genom hans barns namn. Han ber att Gud måtte föra också detta barn till riktig fulländning.
NOE MRINGIA är den sistfödde. Vi hoppades att detta barn, precisa som Noa samlade allt i Arken, skulle finnas där för hela familjen och att han skulle ansvara för hushållet. Vi visste inte att detta barn var det sista, för därefter fick Maria Matilja malaria och blev aldrig mer gravid. Men Noe fick som barn en svår febersjukdom och föräldrarna tog honom till sjukhus. Där fick han sprutor och när han skrevs ut fick han med sig tabletter men en tjänare blandade ihop askarna och så fick Noe en överdos av dessa tabletter. Han måste åter till sjukhuset och sedan dess har hans minnesförmåga brustit och han utvecklades långsammare än de övriga barnen. Doktorn sade: “att han visserligen aldrig skulle få förmågan att kunna räkna, läsa och skriva, men alla andra arbeten skulle han kunna utföra. Så nu stannar han hemma hos sin far och mor, och jag tror att Gud genom honom givit mig och min fru ett alldeles speciellt under. Ty om han varit klok så skulle han i dag varit långt bort som alla de andra barnen. Nu lever han med oss för alltid och kan senare en gång begrava sina föräldrar.
Och jag har försökt att uppfostra mina barn på det rätta sättet. Jag sade aldrig: “Låt det här eller det där vara” eller “det här är bra eller det där”. En gång höll ett av barnen sitt lilla finger i lågan från en lampa. Jag sade ingenting. Så höll barnet sitt finger i lågan och så började det att skrika. Sedan sade jag till min fru: “Ser du nu kommer barnet att för alltid låta bli detta”. Bara alkoholen har jag förbjudit alla mina barn. Först då de var konfirmerade fick de dricka alkohol. Jag sade till dem:” Nu är ni vuxna. Om ni gör något dåligt kommer man att anklaga er som vuxna människor. Jag låter er avgöra om jag har givit er ett dåligt förbud och ni kommer att finna att jag bara har givit er goda förbud. Jag lämnar er i Guds händer och människorna kommer att lära sig något av er. Men ni måste prova er fram: välj dock den goda, den riktiga vägen”. Jag har vårdat och lärt mina barn och visat dem följande väg: Det första är: att bedja med sitt barn. Jag har lärt ut att bönen kan ge hjälp från Gud till var och en. Det lärde mig redan min mor att Gud hör bön. Bön och önskningar som kommer från hjärtat går i uppfyllelse.
Då mina barn blev stora kallade jag samman dem och sade: “Jag har inga kor som jag kan ge er och jag har inga pengar som ni kommer att ärva och inget land som ni kan dela. Men jag har försökt att ge er en god uppfostran. Ni var tvungna att gå till skolan och lära er. Och när ni kom och frågade efter böcker och skrivböcker så betalade jag dem och jag har även betalat skolan. Man kan nu inte förvänta sig något ytterligare av mig”. Ibland sade jag också till dem:” Och det är först och främst den rätta vägen. Om man inte också vill göra något för andra människor så kommer vägen att vara förlorad. Därför: den goda vägen är den då man gör något för sina medmänniskor.”