Charles tavlor berättar om resan till drömlandet
Artikel i DN Sydväst 15 okt 1981.
Text av Ulla Hagberg
Från en liten by på Kilimanjaros sluttning till förorten Hallunda. Det jätteklivet har Charles Njau tagit.
Just nu ställer han ut sina målningar på en utställning om Tanzania på Etnografiska muséet. Bilderna berättar om den kulturchock som drabbade honom när han mötte den svenska verkligheten. Mänskliga gestalter dyker upp och försvinner i ett hav av skarpt färgade trianglar och sicksacklinjer.
Men i Botkyrka har han funnit ett annat Sverige. Det som farfadern berättade så hänfört om. De oändliga skogarna, som både skrämmer och lockar. Speciellt nattetid. Där känner sig Charles Njau hemma. Målningarna från Hallundas skogar är de vackraste han målat.
Nu målar han kulturchocken.
Målaren Charles Njau bor i en lägenhet i Hallunda. Rummen är fyllda med målningar från golv till tak. Till och med i badrummet hänger det bilder. Han kommer från en liten by i Tanzania. Bilderna talar om den skarpa kulturchock som drabbar den som bytt miljö så fullständigt. Men också om den frid och ro som skogarna i Botkyrka skänker honom.
Charles Njau växte upp i byn Marangu vid Kilimanjaro. I dag är han 31 år. Hans mor var en av de första kvinnliga lärarna i Tanzania. Farfadern undervisade tyskarna i swahili och berättade för barnbarnet om det fjärran Sverige, som han älskade. I skolan fick Charles läsa om de modiga vikingarna, som kom från de oändliga skogarnas land……….. 1976 kom han till Sverige……..och började fem års studier på Konsthögskolan i Stockholm.
Oktober månad ut pågår en utställning om Tanzania på Etnografiska muséet. Förutom bruksföremål från olika tanzaniska stammar, ställer man också ut 23 målningar av Charles Njau.
Kulturchock i bilderna
Trianglar och sågtandade linjer i skarpa kubistiska fält täcker dukarna. Här och där anar man ett ansikte, en vilande människogestalt eller farfaderns fiol i myllret av glada kubistiska former.
– De här dukarna skildrar den kulturchock som drabbade mig när jag kom till Sverige, förklarar Charles Njau.
– Redan på bilderna från Tanzania ser man hur livet i staden både skrämde och fascinerade mig. En tavla från 1974 heter “Dit vi alla färdas”. Man anar en bil, som en grinande dödskalle, bland vassa, mångfärgade kristaller.
Kilimanjaro – Stockholm
Som kontrast hänger tätt intill bilden “Adams och Evas tillblivelse” från samma år. Man anar Guds gestalt i bambusnåret. Ur hans utsträckta händer växer de första människorna fram. Bilden andas mystik och andakt. Den är målad i fint samstämda gröna och bruna nyanser.
Där finns också ett självporträtt från 1977, då han redan befann sig i Sverige. Konstnären står som i en rustning, en vapensköld i geometriska skarpa färger. Bakom honom tornar Kilimanjaros oändliga fridfulla blåvita bergskägla upp sig.
På Konstakademien kom Charles Njau i kontakt med den europeiska konstens stora namn. Intryck från Matisse, Munch, Picasso osv dyker upp i bilderna. Halvt dränkta i myllret av bjärta trianglar.
Hur går det för en afrikan från en liten by uppe i bergen att slå rot i Stockholmsförorten Hallunda? – Den där betongdjungeln där ute gör människor nervösa, svarar han. De som byggde den kan inte ha tänkt särskilt mycket på dem som ska bo där.
Vi far ut och besöker Charles Njau i hans våning. Där hittar vi en helt annan sorts målningar än de han ställer ut på Etnografiska muséet. Målade i dova gröna och bruna färgrutor åtskilda av svarta spröjsar. Det påminner om glasmåleri eller den tidiga målningen av Adam och Eva i bambusnåret.
– Här ute i Botkyrka har jag hittat de stora skogarna jag läste om när jag var barn. På nattliga vandringar runt Bornsjön finner jag frid och ro. Naturen är en ständig källa till förnyelse för mig, undan storstaden. Sjöarnas vatten som ständigt rör sig påminner om det oändliga livet.
Pojken från bananodlingarna på Kilimanjaro känner sig nästan som hemma bland Botkyrkas granar och tallar. Målningarna från Botkyrkas skogar är de vackraste Charles Njau hittills gjort.