Artikel i tidningen Gefle Dagblad 19 junt 1993.
Text av Sanna Wikström
……..Charles Njau kommer från Tanzania, flyttade till Stockholm i mitten på 70-talet och gick konsthögskolan. Han arbetade konstnärligt också i Tanzania men när han jämför det han gjorde i hemlandet med det han gör idag beskriver han det som ” olika som te och mjölk”. Det var först i Sverige, när han gavs distans till sitt kulturella arv, som han fick en kreativ syn på detta arv och kunde låta det ta plats i sin konst.
Han målar stort, fyller vägg efter vägg med abstrakta kubistiska oljor. Det som vi i västerlandet kallar för abstrakt och modernistisk konst räknas inte som modernistiskt utan folklig konst i Afrika, förklarar han.
Det är något med hans färgval som fäster gillandet direkt, ovanliga gröna och orange nyanser spränger fram. Jag tycker mycket om hans sätt att välja den strama formen för sina expressiva färger och rörliga motivval. Det gör en fruktsam explosion. Som jättelika pussel tar de plats, som vävar där inte en enda tråd får ligga fel. Så hålls bitarna på plats, i ett stramt, plant perspektiv, för att sedan framför ögonen på betraktaren lossna en efter en och ge oss en tredimensionell känsla. Frenesi och rytm, de lurar fram former utöver de vanliga…….