Artikel i Skånska Dagbladet 22 aug 1976
Text av Ole Carlson
Det utvecklingsland i Afrika vi intresserar oss mest för i dag är väl utan tvivel Tanzania. Landet har gamla förbindelser med Sverige, varifrån det mottager 250 miljoner kronor årligen i bistånd. Dess president Julius Nyerere var här på statsbesök i våras…
…Tanzania har inga speciella konsttraditioner – om man bortser från de förhistoriska klippmålningarna…
…Just här har landets tre ledande konstnärer fötts: Elimo Njau (född 1932), Sam Ntiro (född 1923) och Charles Njau (född 1950). Samtliga tillhör Chagga-folket – ett hårt arbetande bondefolk som i århundraden strävat efter att erövra en svårbemästrad natur och förbättra sin tillvaro.
Elimo Njau och Sam Ntiro är båda akademiskt skolade i Kampala i Uganda. De har flera internationellt uppmärksammade utställningar bakom sig. Charles Njau är autodidakt men har nyligen antagits vid Konstakademin i Stockholm. Han hade i våras en tre veckors utställning på Handelsbankens huvudkontor i Malmö.
Charles Njau är en karaktäristisk representant för den nutida konsten i Afrika, som arbetar i många olika stilar – något som är typiskt för de flesta konstnärer i dagens Afrika. De har ännu ej hunnit bli förstörda av rutin, akademisk lärdom och förvillande utlandsresor. Charles Njau har ett stort uttrycksbehov som han helt enkelt inte kan tygla.
Charles Njau har – enligt vad han själv berättar – målat, ritat och skulpterat sedan han var tre år gammal. 1967 såg han i Nairobi för första gången en konstutställning och var samma år representerad i FN.s konstutställning för barn och ungdömar i New York. 1969 hade han sin debututställning i Mawenzi – för att bara några år senare 1973 öppna portarna till Nationalmuseet i Dar-es-salaam och sin första stora separatutställning “One-sixty-one” (161 utställda målningar). Efter några mindre friluftsutställningar i Iringa återkom han 1974 till Nationalmuseet i Dar-es-salaam med en pampig utställning “One-ninty-one” (191 tavlor) – den största separatutställningen i Tanzania hittills.
Sverigebesöket är Charles Njaus första resa utanför Östafrika – och hans första kontakt med den internationella bildkonsten. Jag passade på att fråga honom vem som köper konst i Tanzania. Han svarade att det hittills bara varit européer som köpt hans konst. Detta är den afrikanske konstnärens dilemma – att nå sitt eget folk.
Ungdomen är inte särskilt intresserad av konst – klagar Charles Njau, därför är det nödvändigt med hjälp “uppifrån”. Skolorna i Tanzania måste intensifiera sin konstundervisning – i likhet med den satsning som i dag görs på swahili och afrikansk historia. Folket måste göras medvetet om konst. Det finns många talanger i Tanzania, men man måste stimulera dem och ge dem mod att upptäcka sin talang.