Artikel i Kvällsposten i Malmö 8 aug 1984.
Text av Inga Henie
Mera orienterad mot europeiskt måleri och mindre fast rotad i afrikansk kultur förefaller…… Charles Njau från Tanzania vara. Hans färgskala är högt uppdriven och han applicerar de olika färgtonerna så att de på avstånd ger intryck av en skimrande mosaik. Det figurativa inslaget försvinner emellanåt bland “skärvorna”. Hans fabuleringsförmåga är uppfriskande; särskilt fäste jag mig vid bilden av Konstkritikern – den vagt markerade figuren försvinner in i bakgrundens kaleidoskop av färgtoner och kvar finns endast ett kritiskt granskande öga.
Liksom sina kolleger runt om i Europa sysselsätter sig Njau med att låna motiv och teknik från mästare i konsthistorien. På utställningen i Lunds konsthall är det inte endast Matisse och Picasso som citeras utan även Leonardo da Vinci och Hugo Simberg (!) får mottaga var sin “hyllning”.
I europeiskt måleri kan påvisas åtskilliga utifrån kommande influenser men Charles Njau ger exempel på att ett utbyte sker även i motsatt riktning. Någon entydig afrikansk konstuppfattning existerar alltså inte – om nu någon någonsin hållit detta för troligt.